Tydligen är det bara jag som förändrat mig, för soffan och kudden var ju exakt lika.
Tant Sandra lekte titt-ut med mig och jag smög bakom fåtöljen, hon busade jättemycket med mig hela tiden. Där vi fikade var det en trappa som liksom rörde sig uppåt. Plötsligt var Tant Sandra i den och försvann längre och längre upp. Det var superkul, och så fanns det en likadan trappa bakom oss, den åkte hon ner med. Jag ville också åka, men då gick vi till en stor stor affär där de hade hundra miljoner dammsugare, femtonhundra kaffekokare, triljoner kameror och annan teknik. Vi gick in i ett rum som hade fönster, först åkte vi upp och sedan ner. Sedan åkte vi upp igen och ner igen. Såg alla de där grejerna som fanns och människor som blev som små prickar ju längre upp jag åkte. Coolt! En sådan vill jag ha hemma. Mamma tyckte Tant Sandra var lite pinsam när vi åkte upp och ner en extra gång fast vi inte behövde. Superduperkul, tydligen billigare än att åka till Furuvik eller Liseberg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar